För att citera en kommentar från föregående inlägg: "Nu tycker jag du får bli en mer aktiv bloggare :D".
Jag måste då säga att för tillfället är det verkligen svårt att få tiden att räcka till. Man får verklligen anstränga sig och prioritera rätt saker. Jag ska hinna vara på praktiken, jobba, träna m.m. Som när min goda vän Emelie säger att det är dags att hitta på något så har jag förstås jobb i vägen. Typiskt. De senaste dagarna har jag haft det ritktigt slitsamt. Så jag tänker faktiskt inte be om ursäkt för mitt slöa bloggande!;)

Idag fyller min käre vän och tremänning Adam 18 år! Grattis! På fredag är det min tur att inleda mitt nittonde levnadsår. Spännande. I princip hela min familj fyller år i Mars så mycket tårta blir det!

I helgen hade vi föresten första matchen utomhus för den här säsongen. Lirade mot Valbo på konstgräs i Gävle. Vinst med 2-1, vilket ju inte är helt fel.

Jag tänkte dra mig till sängs nu. Kanske blir det lite festligheter senare ikväll. Kanske, väldigt kanske. Jägermeistern i kylskåpet såg faktiskt lite lockande ut...

Örongodis: Lamb of God - Walk with me in hell, Naglfar - Odium Generis Humani.
Ögongodis: Vänner - Säsong 8.

Godnatt folks!

Klockan ringer 06.00. Tar mig motvilligt upp för att ta mig en titt på termometern. Det skulle visa sig vara omöjligt då det inte går att få mer minusgrader än vad som finns tillgängligt på den fina Celsiusmätaren. Ungefär. I rytande kyla, på motvillig cykel och med humöret borttappat tar jag mig allt närmare Neuropsyk för en dags arbete. När jag väl är framme är jag tvungen att stå vid ett element för att få tillbaka de kroppsdelar som kallas ben. Efter jag tinat upp påbörjas arbetsdagen. Dagen flyter på utan större problem. Klockan tickar på och blir så småningom halv fyra. Klockan fyra ska nästa pass påbörjas. Resursenheten var så trevliga och ringde och behövde folk. Självklart tackar man jag, alltid välkommet med pengar. Min kära mor och far är påpassligt i Bollnäs så de är så vänliga och skjutsar mig.
Jag ska jobba på "53:an". Jag jobbade där hela förra sommaren. Det var riktigt, underbart kul att komma tillbaka dit. Jag kom på mig själv att jag verkligen har saknat stället. Personalen och de som bor där är helt fantastiska. Mycket härliga individer. Ser fram emot att jobba där i sommar igen.

Efter ett mycket trevligt arbetspass är det så pass att åka hem. Eller....Åka och åka. Det blir samma, tråkiga, äckliga jävla cykel. Jag lovar er, kära bloggläsare, utan att ljuga så kan jag påstå att jag aldrig i hela mitt snart 19-åriga liv så har jag frusit så mycket! Helt sanslöst! Jag tackar alla högre makter för långkalsonger, halsduk, mössa och vantar! Det hela blev ju inte bättre då stället låg på andra sidan stan. Uppskattad cykeltur? Det var nästan så jag ville gråta när jag väl kommit hem. Bara nästan...

En mycket omtumlande dag men på ett vis positiv. Jag fick träffa massa gamla bekanta på det gamla jobbet. Bara det var ju värt mycket. Hemkomsten efter mardrömscykelturen var fantastisk. Jag gick direkt till sängen, utan att klä av mig, och kröp ner under täcket. Nu sitter jag här med varm choklad, ett varmt fotbad och omlindad med sköna filtar och kikar på Champions League fotbollen. Jag ser ljuset!

Får jag uppleva en till liknande dag med samma kyla så vet jag inte vad jag gör. Halsont har jag fått på köpet. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst mer men jag återgår nog till fotbollen! Lev väl!

Ciao!

14 februari? Datumet som gör att alla kärlekskranka får fnatt och blir som galna. Jag suckar mest och sitter där under min korkek, alldeles ensam och luktar på...min fina kaktus? (som för övrigt också den är ensam där i fönstret). Nej, nej! Tro inte att jag känner mig deppad och nere för att jag inte har någon käresta att dela denna tid av kärlek och romantik med. Jag är för stunden nöjd med mitt liv. Jag tränar, jobbar, har härliga människor omkring mig och en mamma som gör jättegoda köttbullar!
Jag förkastar inte heller denna dag och påstår att det bara är skit. Budskapet att visa kärlek och vänskap är ju kanon, men det ska man ju klara av 365dagar om året annars. Men men!
Schemat för min 14 februari är alltså för tillfället inte alls spikat. Dagen kommer inledas med ett träningspass. Sen blir det förmodigen umgänge med vännerna. I varje fall önskar jag alla andra där ute en trevlig alla hjärtans dag!



Föresten...När jag åkte hem från träningen ikväll hamnade jag bakom en skåpbil. Bilen varierade i fart från att köra långsamt till att sen gasa på lite grann. Jag tröttnade snabbt och körde om. Efter 2 minuter blir jag omkörd. Av skåpbilen. Rätt som det är saktar den in lite igen och påbörjar samma sak igen. Eftersom jag är bekant med vissa amerikanska ungdomsskräckisar började fantasin flöda. Vad var det för figur där i bilen? Jag menar, vem vill bli våldsamt mördad och förpassad till livet efter detta redan i min ringa ålder?
Rätt som det är blinkar skåpbilen till höger och försvinner in i mörkret. Lite spänning sådär på kvällskvisten är aldrig fel! Jag undrar dock om föraren var vid sina sinnens fulla bruk. Gåtan lär förbli en gåta då jag inte orkar rota nå mer i det där!

Adjö!

Hej hopp!

Tänkte knåpa ihop nån rad här med då. Det verkar ju vara väldigt inne på att skapa bloggar och härja med det. Så jag tänkte väl ge det en chans och inte vara sämre än alla andra.

Årets traditionsenliga fotbollscup (Ljusnan Cup) är i full rulle och jag måste säga att jag är ganska nöjd. Det är första gången på ett halvår jag slipper ha ont i foten. Relativt underhållande! Vi vann samtliga matcher igår och imorgon, söndag, väntar slutspel. Träffade även på en del gamla klubbkamrater från Edsbyn. Kul att träffa dem igen, det blir inte så ofta nu för tiden.

Jag har också påbörjat min APU på Neuropsyk här i Bollnäs.Det är en hel del intressanta individer som håller till där måste jag då säga. Man måste hela tiden vara på sin vakt annars kan man få sig en högerkrok om man har otur. Det är väldigt intressant att se människor på den där "nivån". Det finns så mycket fördomar angående psykiskt sjuka och psykvården idag så jag är nöjd med mitt val för att själv få en riktig inblick i verksamheten.

Vad mer cirkulerar kring Limpan för tillfället?
Jag vaknade här en morgon och till min förskräckelse kunde jag bara se med ett öga! Det var den mest skräckfyllda upplevelse jag varit med om. Nåja, visst ljuger jag lite men det är väl tillåtet ibland antar jag. Det visade sig att behandlingen för min ömmande fot ställde till det. Vanliga biverkningar var svullnad, rodnad och utslag. Hallelujah! Jag svällde upp i vänster öga och såg ut som en boxare som nyss gått i golvet. Det var ju lite spännande om inte annat. 

Värt att tilläggas: Det blir förmodligen flytt in i större lägenhet i början av Maj. Skönt!

Lev väl så länge!

Välkommen till min nya blogg!